Savusavu

Vi hissar gul flagg och lägger oss på en boj i Savusavu. Hela natten har vi seglat för bara riggen främst för att angöra i dagsljus men även för att slippa betala övertidskostnader i samband med inklarering. Trots att myndigheterna kommer ut till båten i 3 olika omgångar går inklareringen smidigt. Vi får dessutom veta att Litorina är den första båten för säsongen.

Savusavu är en trevlig liten stad. Utbudet är avsevärt mycket bättre än på Vavav ´u, vilket vi är tacksamma över. Orkanen Winston, den näst störste orkanen i Söderhavet i modern tid, har åstadkommit mycket förödelse. En del av strandremsan har försvunnit, Waituis brygga är helt bortsliten, båtar ligger fortfarande på land och odlingar har förstörts. På marknaden är utbudet därför väldigt minimalt. Varken bananer, papaya eller paprika syns till. Det återstår endast olika örter, pak choy och jams. Den främsta anledningen till att vitkålen kostar så mycket som 32kr/kg är nämligen att den måste importeras.

Den sedvanliga hälsningsfrasen är ”bula” och fijianerna hälsar glatt på oss vart vi än går. Snabbt vänjer vi oss vid detta, så pass att en dag när en överviktig man hälsar, slinker en ny hälsningsfras ur kapten nämligen: ”bulle” .

Savusavu kan likställas med Falmouth väderleksmässigt. Sedan vi knöt fast oss i bojen har det regnat mer eller mindre varje dag. Himlen är ständigt grå och solen lyser med sin frånvaro. Men det är inget att hänga läpp för. Under tiden passar vi på att bekanta oss med Savusavu, njuta av marinans varmduschar ( vilket senast var för 2 år sedan i Panama) och undersöka möjligheten att ta en busstur till Labasa, öns största stad på norrsidan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fyll i rätt summa för att förhindra Spam *